VeronicaOnLine

Idag är det måndag och två utav barnen slutade tidigt från skolan. Linus åkte med en kompis hem så Jenkan och jag blev själva hemma. Jag hade suttit inne hela förmiddagen och ville därför gå ut en stund. Påminde mig själv om gårdagen då jag och Patrik gick till skogen och kom ihåg hur glad och pigg jag var efter det. Jag klädde mig efter konstens alla regler med termosar och vinterskor. Vi knallade runt huset och gick i knähög snö. Det var hur mysigt som helst då Jenkan var modell och jag var fotograf. Mellan åken i backen så fick hon stanna till för att ge mamma olika poser. Tydligen har jag inte varit allt för tjatig på henne eftersom hon villigt ställde upp för mig. Vi hade en riktigt bra, underbar dag tillsammans där i all snö.

 

 

 

Efter flera dagar med konstig värk i magen och yr i huvudet så var jag pigg och utvilad i morse. Solen sken som om den bara lyste för mig. Vi satte oss i bilen efter frukosten och åkte in till stan. På Jula blev jag yr igen. När det inte ens är kul att shoppa är det något fel, känner att jag börjar bli folkskygg. Men när jag kom ut i bilen var allt borta. Sen åkte vi till IKEA. Vi gick igenom hela varuhuset i lugn takt. Det gick bra. När vi klev ut genom kassorna hade vi en hel stor blå IKEA-påse full. Vi handlade nya täcken till barnen att ha i stugan. Sen slank det ner ännu mer grejer till köket ute i stugan. När vi kom hem ville jag ut och gå. Vi beslutade att vi inte skulle gå så långt bara upp i skogen bakom oss. Kameran var med mig. Jag och Patrik var själva på promenaden. När vi kom hem var jag lycklig över att jag varit ute en sväng. Hela den gångna veckan har jag bara varit utanför dörren för att hämta barnen från skolan. Måste ta mig ut mera men det är så förbannat tråkigt att gå själv och jag vägrar stoppa musik i öronen då jag inte hör vad som händer runt omkring mig.

    

 

I fredags när mamma och mormor kom hade mormor med sig en bukett tulpaner. Och i brist på annat får dom vara modell för mig.

Är det någon som skulle vilja vara modell för en dag hör av dig. Jag fotar gärna.

Tänkte skriva att jag var i ett grått Stockholm. Men efter ett par timmar i Gallerian när jag steg ut på gatan så sken solen. Patrik är på möte hela dagen så jag följde med som sällskap i bilen. Har vandrat runt lite i stan och nu sitter jag och surfar runt på hotellet i väntan på att mötet ska bli klart. Jag tog med mig både datan och min bok så jag har att göra. Kameran är också med men det är så grått och trist ute så det blev tråkiga kort. Bilderna togs alltså innan solen tittade fram. Det första jag såg när jag klev ut från hotellet i morse var Vanna Rosenberg som gick och sjöng. Vilken röst hon har. Stadsteatern ligger i samma hus som hotellet och det var dit hon var på väg. Mötet blev så hastigt att jag inte tänkte på att frågade om jag fick fota henne. Hehe
I kväll väntar Let´s Dance och i morgon startar Melodifestivalen på tv.

              

         

Idag är det dags för att göra första turen in till stan för att sjunga igen. Texterna är utskrivna och humöret är på topp. Synd bara att Emma är hemma med magsjuka så jag får åka dit själv.  Eller själv är jag ju inte, det är väl ca 350-400 till som sjunger och så har jag ju Lisa med mig.
Har just haft besök av mamma och mormor för en fika. Dom hade varit i stan på möte om morfar och sen hade dom handlat. Jag måste försöka få tid att åka till mormor för att hälsa på. Hon väntar på att vi kan komma och äta middag där någon dag. Sen har hon massa gardiner som jag ska gå igenom för att se om jag vill ha något till stugan. Annars ska hon kasta dom och det är ju synd. På tal om stugan är det fortsättning som gäller i helgen. Ringde just till ordförande i området för att klaga på skottningen. I lördags när vi kom ut så fick vi köra först genom en en meter hög vall sen var det inte plogat för fem öre på vägen till oss. Och som det är sagt ska dom ploga allt när dom ändå plogar till dom fasta boende. Vi har ju faktiskt en vinterbonad stuga och planerar att vara då är så mycket vi kan. Långt ifrån alla stugor är vinterbonade men det är våran så vi vill ju vara där. Får se om det hjälpte med telefonsamtalet. Men innan vi åker upp på lördag är det dags för innebandy igen. Medan den matchen är åker Patrik till stan och handlar gips och golvspån. Det är mycket kvar innan vi kan börja ta upp köksskåpen dit. Och så ska jag måla väggarna. Dom blir vita tror jag.

Idag har Disa namnsdag. Disa är mormors syster som har varit borta i 18 år nu. Jag kommer ihåg en liten kraftig gumma med stor näsa och varma kramar (och en fantastisk kock av stekgröt). Hon bodde i Gästrikland där mormor kommer ifrån. Jag minns att när vi åkte dit när jag var barn så fick jag och min bror alltid handla godis i kiosken. Jag kommer ihåg att jag alltid handlade en påse jordnötsringar. Det var kanske nytt då. Vi la alltid ut en filt på altanen jag och min bror och åt av vårat godis. Än idag tänker jag på Disa när jag sitter och smaskar i mig jordnötsringar.

Sitter hemma i mysbyxor. Intensivläser "Flickan som lekte med elden". Första boken om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander var lite trögstartad men den här kan jag inte lägga ifrån mig. Hela veckan har varit och kommer att bli lugn. Skönt med inte en enda sak inbokad för en gång skull.

.......började bra, i mitten katastrof och slutade ok.

Vi hade besök i helgen, från torsdagkväll till lördagkväll. Det var Selma som hälsade på medan husse och matte guppade på Ålands hav. Det är roligt med hund och speciellt när dom kommer över några dagar ibland. Men man upptäcker ganska snart att det är ett himla städande och passande. Nu går det som en dans med Selma för hon är så snäll. Hon finner sig i allt och skäller aldrig. Inte ens när det ringer på dörren ger hon ifrån sig ett ljud. Hon är välkommen igen när hon vill vara lite ledig från husse och matte.

I lördags jobbade Patrik och när han slutade åkte vi till mamma för att gratta henne ordentligt. Det blev middag för ett helt lass. Hon fick en tavla som jag betällt av en tulpanbild som jag tagit. När det var avklarat var det dags att åka och fortsätta projektet i stugan. Robin var hemma med en kompis och Linus stannade hos mormor och morfar. När vi kom upp var det inte plogat som det skulle. Vi fick ta ordentligt med fart för att komma över plogvallen och vidare mot vår uppfart. Det började med att vi fick pulsa i knähöjd av snö fram till stugan. Patrik bar Jennifer in. När vi kom in var det dags att starta brasan. Det var nio grader inne så Jennifer bäddade ner sig i soffan med både mössa och jacka på sig. Värmaren hade frysit igen så det var bara elementen som gick på svag värme. Vi tittade på Robinsonfinalen under filtar och fyllde på i kaminen hela tiden. Kallt var det ute och kallt inne så när vi gick och la oss hade det bara stigit till 18 grader. Vi ställde klockan och tog varannan timme som eldvakt för att fylla på ved. När söndagen kom så hade vi bra värme i stuga och vi började helgens arbete. Patrik fick lite gjort och jag plockade mest hela tiden och servade honom. Vi åkte hem lagom till kvällens middag som bestod av fläskfilé och pommes.

     

    

 

 

Idag var det då äntligen dags att plocka ut s80:in från plåtverkstaden. Efter många samtal och mycket tjat var den färdig. Det har ju "bara" tagit två och en halv månad. Inte riktigt vad dom lovade från början men vad ska man göra då. Det fanns inget val om man säger så. Igår ringde dom från biluthyrningen och sa att vi inte kunde behålla hyrbilen som vi hade. Det var strul med en missad besiktning. Men dom lovade att vi skulle få en annan bil. Det tar ju aldrig slut med krånglet. Jag ringde plåten och sa att vi inte kunde ha hyrbilen kvar och bad dom skynda med svärmors bil. Det var inte så mycket kvar och han nästan lovade mig att den skulle vara klar till i morgon alltså idag. Men lovat har dom gjort några veckor nu så jag vågade inte hoppas. Jag ringde till svärmor och frågade om hon ville följa med och byta hyrbilen i alla fall. Sa inget om hennes bil. Men idag vid lunch ringde jag och fick klartecken att bilen skulle bli färdig. Lycka. Jag packade in Jennifer, svärmor och svärfar i hyrbilen och åkte iväg till stan. Jag körde. Vid tretiden på eftermiddagen ringde dom och sa att NU var bilen klar. Rengjord invändig och nytvättad på utsidan. Den var himla fin. Svärmor envisades med att jag skulle köra. Så när jag satt mig vid ratten bad jag att han (bilen alltså) skulle vara snäll med mig. Det gick lysande vi kom hem ordentligt och jag körde hela vägen. Nu står den så snällt i vårat garage för den måste stå inne över natten så den inte fryser ihop eftersom den var nytvättad. Ett orosmoment har släppt, jag är glad. Nu kan dom åka sin fina s80 igen.

Se så fin och hel den är

Gick och la mig igår med världens huvudvärk. Vaknade idag med världens huvudvärk. Beslutade att jag skulle ta det lugnt idag. Efter en god nyttigt sallade till lunch tog jag tag i massa kort som jag hade låg på mina minneskort. Det gäller att inte spara för länge med att sortera och rensa för det går in ganska många kort på dessa och då känns det hopplöst att försöka få någon ordning på dom. Först gick jag igenom dopet på söta lilla Tor. Hur gullig som helst och verkade älska kameran. Dom bästa förde jag över på ett minne som kommer att skickas ner till kusinen. 

När det var klart gick jag igenom lite andra kort och kom på att jag trivs bakom kameran. Det är värre framför. Ska försöka få till en familjebild på oss få se hur det ska gå till. Jag funderar att gå ännu en fotokurs. Men om det hjälper vet jag inte. Det är väl träning och åter träning som man blir bättre på. Sen har jag några riktigt bra böcker som jag läser och bläddrar i lite nu och då. Tycker att det är himla svårt att fota inomhus när man inte har tillräckligt med ljus. Speciellt i kyrkor där ljuset är värdelöst tur att det inte händer så ofta. 

 

 

Nej nu får det vara nog med snön. Det räcker med det som ligger på marken. I morse var det fint och kallt. Dom hade varnat på radion att stormen skulle komma men hur ofta har dom rätt när det gäller vädret??? Jaja, tog bilen i alla fall in till stan där jag mötte upp Sabina på IKEA. När vi hade skrotat en timme åt vi lunch och då hade det börjat yra omkring snö. Innan vi klev in i bilen var det full storm ute. Det var lite läskigt att åka men vad ska man göra då. Sen finns det dårar som inte har något vett i skallen när det gäller halka. En bil körde om oss i väldigt hög fart. Jag har alltid tyckt om att köra och åka bil men efter olyckan är jag mer reserverad jag tycker att minsta lilla hinder är otäckt. Som tex idag då det snöar och blåser mycket. Men det är väl en bland många saker som jag måste lära mig. Jag tycker jag är väldigt duktig som kör överhuvudtaget. Det blev lite handlat till stugan och nya köket som komma skall. Kanske lite tidigt att börja inhandla piff-saker men kunde inte låta bli. Det kommer att bli såååå snyggt.
På väg hem ringde jag och avbokade två saker till som jag hade planerat. Det var Jennifer som skulle in till stan för att klippa sig men som tur var förstod Helene (frisören) att jag inte skulle dyka upp. Hon hade räknat med det. Sen hade jag planerat att åka in till stan en tredje gång idag för att äta middag med Anita och Jenny. Men nu fick vi skjuta på det. Pratade med Anita som själv stod med luren och undrade om hon skulle ringa och avboka. Skönt med människor som förstår. Vi bestämde att vi skulle gå ut om två veckor i stället.
Nu blir det en stilla kväll med familjen i stället och det är inte fy skam det heller.

Idag hade alla barn data och spelförbud. Ibland behövs det för att komma tillbaka till verkligheten. Robin bestämde redan igår att han skulle laga mat idag, så på eftermiddagen satt han och funderade vid köksbordet. Långtråkigt var bara förnamnet. Både Linus och Jennifer var hos kompisar så det var bara jag och Robin hemma. Jag tyckte att han kunde baka bröd till maten och det nappade han på direkt. Baguett fick det bli. Dom blev nästan klara innan jag började min taxirunda. Först plocka upp Linus sen till nästa för att plocka upp Jennifer och till slut Patrik. När vi kom hem ville Robin ha moraliskt stöd i köket. Jag höll mig på armlängds avstånd medan Robin skötte kastrullerna. Pasta och sås stod på menyn. Såsen var så jättegod att jag aldrig ville sluta äta. Jag har egentligen lessnat på pasta men det här var riktigt gott. Den innehöll krossade tomater, gul lök, rivna morötter, creme fraise, chilisås och kryddor. Det är kul att han visar sådana talanger för då får han göra det igen.

Efter innebandyn lämnade vi Jenkan hos mormor och morfar sen åkte resten till stugan. Vi hade planer på att byta ut köket. När Patrik stängde butiken i stan fick dom skåp över som vi tänkte använda. Vi fick lite beslutsångest när vi kom upp och började fundera om det verkligen var värt det. Det är ju inte bara att riva och bygga upp och tro att allt blir bra. Nej, det ska planeras för nya uttag och var skåpen ska stå. Sen när vi ändå håller på ska vi förbereda för diskmaskin tänkte vi. Det går åt mindre vatten med en diskmaskinsdisk än om jag ska handdiska flera gånger om dagen. När vi började fundera så var det lika bra att sätta nytt tak och lägga nytt golv.  Nu hade vi alltså fått kalla fötter. Mäta, mäta och åter mäta. Får allt plats eller??? Tänka, tänka. Det gick lite trögt och vi satt och ojade oss länge och bara tittade på varandra. Till slut sa Patrik att jag skulle plocka ur skåpen....han var redo. När det var klart så slog han första slaget genom ett överskåp med kofoten. Jag stod med ryggen till så jag blev rädd och lyfte säkert en meter från golvet när jag hoppade till. Nu fanns det ingen återvändo. Rivningen hade börjat. Före och efter bilder får ni se sen men ni kan få se ett tomt kök.

 

         


Medan vi demonterade kök roade sig killarna med Xbox tillsammans med kompisen Rasmus. Snart är det sommar och då kommer grabbarna att bo i båten med varsitt fiskespö i handen om jag får gissa.


När vi åkte hemåt på söndagen hade vi fullt lass på kärran.